Hejsan
Vet att jag inte har varit här ute på många månder, för jag har haft annat att tänka på. Hoppas att ni inte har varit ut o insett att jag har varit borta för länge.
Nu ska jag berätta lite vad som har hänt den senaste tiden.....
Förra året denna tid fick jag veta att jag var sjuk, ända jag kännde var att jag var lite röttare än vanligt. Men det som är kruxet är ju att jag är trött född tror ja
Dom hade hittat en TUMÖR på min njure som var lika stor som en pingisboll, oron började inte där förstog inte riktigt att det var sant. Jag var ju till läkaren för att kolla gallan el njursten på väster sidan av magen. Men under ultraljudet sa läkaren att jag var uppsvullen på höger sidan oxå, ja sa bara
åt honm
åt honm- äää jag ä tjöck ja men vill du kolla då så får du väl dä
Tur i oturen hittade han denna på höger sidan. Under några månader fick jag åka på olika sjukhusbesök för att kolla olika saker kom inte ihåg allt de kollade. Ända jag kommer ihåg var alla blodprover. Detta hände i slutet av oktober i fjol fram till December för att kolla så allt stog rätt till.
i fjol fram till December för att kolla så allt stog rätt till.Under December månad fick jag ett brev från Akademiska i Uppsala som skrev att jag skulle infinna mig den 18 för att bli inskriven för en opration i buken.
Torsdagen den 18 var min mamma och jag där och gjorde olika saker, tur att min mamma var med som har olika kunskaper inom detta o kunde fråga de frågor jag inte hade. Tror min mamma fick alla svar på de frågor som behövdes. Sedan fick vi åka hem samma dag för att komma tillbaka till sjukhuset på Söndagen den 21 för att göra alla förberedelse som skulle göras för oprationen på måndagen den 22 december.
de frågor jag inte hade. Tror min mamma fick alla svar på de frågor som behövdes. Sedan fick vi åka hem samma dag för att komma tillbaka till sjukhuset på Söndagen den 21 för att göra alla förberedelse som skulle göras för oprationen på måndagen den 22 december. Allt gick så fort kom dit vid halv nio och det var bara och ducha å lägga sig fick ju inte äta något bara dricka fram till tolv, skulle ju operaras run åtta på morgonen allt gick som smort. När man kom in i salen för oprationen så var det mycket sladdar o olika ljud man inte kände igen men sjuksköterskan var otrligt bra o fick mig lugn.
och ducha å lägga sig fick ju inte äta något bara dricka fram till tolv, skulle ju operaras run åtta på morgonen allt gick som smort. När man kom in i salen för oprationen så var det mycket sladdar o olika ljud man inte kände igen men sjuksköterskan var otrligt bra o fick mig lugn. Oprationen tog ca åtta timmar o när jag vaknade satt min bästa lilla syster Emeli vid min sida och var orolig för oprationen hade tagit två timmar längre än vad det planerat.
Det var ännu en trygghet att vakna med henne vid min sida kan jag lova för jag var lite orolig fortfarande. Även om jag var hög som ett hus på alla olika läkemedel så var det henne jag har på min näthinna när jag slumrar till hela tden.
När jag har vaknat till riktig så rinde jag mina barn och berättar att allt gick bra, ringer även gubben och förklarar lite det jag kommer ihåg fast jag slöddrar och har mig.
Somnar igen efter detta igen ringer sedan till min vän Kattis för att visa att jag lever även om min syster hade lagt ut på face att allt hade gått vägen så hon visste redan det.
Allt funkar som det ska förutom morfinet som jag hade som skulle sprutas in i blodet, för dagen efter som min älskade bror Johan kom o hälsade på ett par immar för att se att allt var bra så kräktes jag bara av denna meducin. Jag har kommit på att jag har de bästa syskon i världen för alla vela veta vad och hur jag mådde även mina älskade barn
Den 26 december satt jag på bussen på väg hem från uppsala med härjedalingen. Trodde jag skulle krevera för de stolarna är inte lämpad att sitta i om man är operad kan jag säga annars är de jätte sköna att sitta i.
Dagarna efter bara flyter iväg för jag sover o järmar mig efter noter kan jag lova.
Efter en och en halv vecka så åkte jag till Falun för Kopparcupen för att se lite handboll. Som tur var så var det Eva som körde för jag skulle aldrig ha klarat av det med all denna meducin som man var intryckt i kroppen
