Detta är nästan det värsta med vårat samhälle som många blundar för att slippa se vad som händer runt omkring oss.
Maria var 14 år när hon sålde sig själv för första gången. Vändningen kom när hon skrev ett brev, till alla män som köpt hennes kropp.
En kväll för flera år sedan blev Maria osams med familjehemsmamman i familjen hon bodde hos då. Maria, som var fjorton år gammal, satte sig på tåget och rymde hemifrån. I Söderhamn träffade hon en främling som ville att hon skulle följa med honom till Gävle. Det gjorde hon, och när de kommit fram så erbjöd han henne trehundra kronor för sex.
– Han tjatade ganska mycket och jag hade ingenstans att ta vägen och inga pengar. Jag förstod inte innebörden av det då.
Näst gång hade Maria fyllt femton år. På en gata i centrala Stockholm fick hon kontakt med en taxichaufför i tjänst som erbjöd henne pengar för sexuella tjänster. Men polisen hade span på mannens bil och kunde avbryta det. Mannen fick tre månaders fängelse för att ha försökt köpa sex av underårig.
Maria började få kontakt med män via sidan Kamrat, en mötesplats på nätet. En man skrev till henne, sa till henne att hon var vacker på bilderna hon lagt upp och frågade henne om de kunde ha sex mot betalning. Hon gick med på det, och efter det eskalerade det.
– Det blev som ett beroende. Precis som en alkoholist behöver alkohol för att döva sin ångest så behövde jag de här männen för att döva min ångest och för att känna att jag var värd någonting. De var gifta, många med barn i min ålder. Jag tänkte att om de lämnar familjen för att vara med mig så måste det ju betyda någonting.
Just då, när hon träffade dem, så kände hon sig värdefull förklarar hon. Den känslan kunde hon leva på ett tag, men ångesten gjorde sig alltid påmind efter ett tag. Maria började skära sig i armarna.
– När jag skar mig så överfördes smärtan till armen i stället. Sen började det alltid om, och jag sökte upp männen igen för att få bekräftelse för att sedan skära mig igen. Jag visste inte hur jag skulle få ett slut på det.
Trots att hon kände sig behövd av männen som köpte henne så fick de henne att känna äckel inför sig själv. I våras fick hon nog, och skrev ett brev. Meningen har aldrig varit att skicka det utan det var ett sätt för henne att få ett avslut.
– Det kändes skönt att skriva det. Det kändes som att jag hade fått ut mina känslor på papper. Så här var det faktiskt. Jag kan läsa det och se på det. Det känns som att det är slut nu.
Maria tar fram en ask med saker hon brukar titta på när det känns jobbigt. Den är fylld med bilder på hennes familj, små lappar, brev och en rund liten sten som det står "vacker" på. Och brevet förstås. Påminnelser om att hon inte behöver sälja sig för att vara värd något.
– Jag mår bra nu, men jag har fått mycket hjälp. Jag har inte skurit på mig på jag vet inte hur länge. Sista gången var innan jag skrev det här brevet.
Nu vill Maria göra klart sin utbildning. Sen vill hon jobba med människor, kanske polis eller socionom. Hon vet i alla fall att hon helst av allt vill jobba med unga tjejer.
Hon visar upp sin mobil, den som brukade pipa oavbrutet. Många sms är fortfarande kvar. Män som tjatar, män som prutar, män som vill att hon ska ha sex med deras hundar. När hon inte svarat har de skickat ett nytt sms.
– Det känns konstigt att titta på alla meddelanden nu, så sjukt att läsa vad de har skrivit till mig och vad jag har svarat.
Den Maria som skrivit till de här männen är inte samma tjej som med forskande blick och rak rygg sitter vid köksbordet i dag. Hon ser mönstren och vet bättre hur hon ska göra för att slippa ångesten. Nu vill hon hjälpa andra, och det är därför hon visar brevet. För alla män som köpt henne, och för alla som bär på ångest som inte har någonstans att ta vägen.
Hon berättar att hon var rädd för hur hennes anhöriga skulle reagera, men säger samtidigt att man måste berätta för någon om det ska få ett slut.
– Det är lätt att tänka att det är en engångsföreteelse och snabba pengar. Men om man börjar så kommer det förmodligen inte att bli något som bara händer en gång. Det är viktigt för dem som säljer sig att veta att det inte är de som har gjort fel.
Maria var 14 år när hon sålde sig själv för första gången. Vändningen kom när hon skrev ett brev, till alla män som köpt hennes kropp. Här kan du läsa hennes starka brev.
Maria heter egentligen någonting annat.
Du kanske trodde att du gjorde mig en tjänst genom att betala mig bra. Sanningen är att jag inte ville ha dina pengar. Sanningen är den att jag ville ha din bekräftelse, att jag dög till någonting. Att jag gjorde något bra. Och pengarna var bara en symbol på det. Du kanske trodde att jag njöt av situationen. Att jag tyckte om att ha sex med dig. Att jag blev upphetsad av att ha en okänd äldre man över mig. Bakom mig, framför mig, och under mig. Värst av allt – i mig. De flesta av er har varit i min pappas ålder, och ibland i farfars. Sanningen är att jag blev illamående av hur dina händer rörde min kropp. Hur du med din mun och din andedräkt kysste mig. Och hur du med samma ögon som kollade i din frus ögon på er bröllopsdag och med din blick som brukar betrakta dina barns första steg kollade på mig. Betraktade min kropp som om jag vore en sak. För det var väl på det sättet du såg på mig? Som att jag var en sak som kunde köpas ute på marknaden.
Jag har hemska bilder i mitt huvud som jag enbart får bort om jag skär mig själv. Bilder som föreställer dig. Om hur du med samma händer som höll ditt nyfödda barn i din famn slog mig så hårt att jag oftast fick stora märken. Jag har även bilder av hur vissa av er på ett fruktansvärt sätt våldtog mig. Men det är väl sådant man får räkna med när man är en hora, enligt dig. Du kanske tyckte att om du betalade mig med några få hundralappar så hade du rätten till min kropp. Att göra precis vad du vill med den under en timme och sedan hämta dina barn på dagis. Eller gå hem och fråga din dotter som är i min ålder hur det gick för henne i skolan. Det var det jag trodde. Men nu har jag insett att jag hade fel, fruktansvärt fel.
Till dig som inte tror att jag är någon.
Jag får ofta samtal mitt i nätterna, av män som förväntar sig att jag ska ha långa erotiska samtal med dem tills de får utlösning. Det gick så långt att mina föräldrar började ta min mobiltelefon på kvällarna så att jag kunde sova. En gång ringde du och frågade hur länge jag hade öppet. Det är precis som att du bara förväntar dig och tror att dina sexuella behov ska gå före mina egna behov. Och att jag enbart sitter hemma och väntar på att någon ska ringa så att jag åter ska förvandlas från mig själv till din ägodel, eller sexleksak.
Du ska veta att jag också är en människa. Jag är född av min mor precis som dig. Jag har en pappa som jag är dotter till. Jag har till och med tre syskon varav två inte är medvetna om att pengarna jag köpte deras julklappar för kom från dig. Någon som köpte deras systers sönderskurna kropp. Jag känner dem utan och innan. Jag vet att min syster inte skulle vilja ha det där ambandet om hon visste historien bakom det. Så vem är jag? Jag är en vanlig gymnasietjej som älskar hästar och att springa runt i centrum med mitt tjejgäng. Jag är tjejen som åker och kollar på mitt syskonbarns luciatåg och går och säljer mig till dig sedan. Jag brukar till och med träffa dig under skoltid. Mina lärare har ingen aning om vad som pågår.
Till dig som köpte mig när jag fortfarande var ett barn.
Första gången jag sålde mig. Du ska veta att det var andra gången någon man någonsin rört mig. Den första gången fyra månader tidigare, då hade en äldre man förgripit sig på mig. Efter att jag hade träffat dig gick jag hem och sov i min säng tillsammans med min Baby Born. Om du inte vet vad det är så är det en docka. Ja, så liten var jag.
Till dig som köpte mig när jag var 18 år fyllda.
Rent juridiskt är det inte lika allvarligt. Om man är myndig så ska man kunna ta ansvar för sig själv och sina egna handlingar. Man räknas som vuxen. Men jag är inte vuxen, jag bor i ett familjehem för att jag inte klarar av att ta hand om mig själv. Jag har aldrig fått chansen att vara barn. Så hur ska jag kunna vara vuxen? Du ska veta att för mig betydde det samma sak, det var samma grova och obehagliga manshänder som tog och tafsade på mig. Det var samma stirriga ögon som kollade obehagligt på mig. Och det var samma kränkning.
Jag skrev inte det här brevet för att du ska få någon sympati för mig. Med din fruktansvärda kvinnosyn kan du knappast känna något för någon. Du tror att dina manliga sexuella behov är så viktiga och du tycker att du har rätt att gå och köpa en annan mans dotter. Jag skriver det här brevet bland annat för att jag vill att du ska veta vilket jävla svin jag tycker att du är.
Du är maktgalen och tänjde på mina gränser till tusen och i gentjänst fick jag mer betalt för det. Du manipulerade mig med pengar och ord om hur vacker jag var för att få mig att behaga dig på ett sätt jag inte tyckte var okej. Det var nästan som om att när jag sa nej blev du mer upphetsad. Många av er var heller inte rädda för att slå och våldta mig medan era fruar trodde att ni var hemma med barnen.
Men jag vill att du ska veta att du inte har någon makt över mig. Det är ännu en anledning till att jag skriver brevet. Det här brevet är ett avskedsbrev. Du kan inte manipulera eller våldta mig mer. Jag är inte din ägodel mer. Du kan inte köpa mig. Jag bryter det här jag hade med dig. Men det kommer inte betyda att jag helt plötsligt kommer att bli hel igen. Jag kommer alltid att ha hemska minnen av mig. På min bröllopsdag kommer jag fortfarande ha ärr i min själ och på mina armar ett fysiskt bevis på att du skadade mig mentalt. Jag skar mig själv för att slippa få psykoser om din flåsande andedräkt i mitt öra. Jag skar mig för att slippa känna illamåendet jag kände när du tog tag i mitt huvud och tvingade ner dig i min hals.
Om jag någonsin kommer kunna lita på någon man igen efter det jag lät dig utsätta mig för och det du gjorde emot min vilja ska jag ha en stor familj med många barn och en man som ser på mig med kärlek och ömhet istället för din obehagliga blick som ser ut att klä av mig.
Ett annat problem är att jag brukar se dig på stan. Och varje gång det händer svider det i min själ. Men var inte rädd för att jag ska prata med din flickvän som du så sött håller i handen inne på H & M. Jag skulle ha god lust att skrika ut det till henne, skrika till hela världen att du utnyttjat mig så hon skulle veta vilken karljävel du är så hon kan lämna dig. Det skulle kännas skönt. Men jag ska hålla käften och låta dig fortsätta att spela upp din teater för henne. För en dag kommer du att vakna upp och inse vad det är du har gjort och då kommer du själv inse att du inte förtjänar henne. Och det ska du få leva med resten av ditt liv.
http://www.gd.se/allmant/halsingland/till-dem-som-har-kopt-min-kropp
Kommentera